31. jul, 2018

För inte så värst länge sen alls var mitt mål att kunna få rida ut själv utan att ha rädslefan på axeln. Nu är vi ute själva mest hela tiden och har precis hur kul som helst. Sen blev nästa mål att kunna fatta höger galopp, nu kan vi det. Sen ville jag kunna bibehålla tölten i olika krumelurer och nu kan vi nästan det. Men konstigt nog är jag inte nöjd, nu vill jag kunna behålla form i alla gångarter. När vi lyckas med det vill jag kunna rida arbetstempo, ökat osv osv. Det är bara så satans jävla roligt att rida, spelar ingen roll hur skit jag mår så botar Adde mig, varenda gång vi träffas.

7. jun, 2018
7. jun, 2018

Man kan väl säga att 2018 slår 2017, fy FAN vad jag är bra!!! När jävla rädslan försvann kunde jag då äntligen börja rida, nu tänker jag bli duktig! Tack alla ni som hjälpt mig genom alla år, hoppas ni blir kvar, älskar er! För visst vet ni vilka ni är? Linda som lärde Adde tölt, Malin som jag inte vågar säga emot, Johan som orkar - ja dej kanske jag mer älskar kunskaperna du förmedlar, vi känner ju inte varann liksom , Lotta för allt stöd och alla filmer, Tony för när jag äntligen lärde mig galoppera igen - och evigt tacksam för att du följde med Kung Geysir till andra sidan, mamma för att du är mamma och pappa för att du är pappa. Såklart mormor Linda för att du tillverkat min häst och sålt honom till mig. Det är ni som tillsammans gjort att jag är där jag är idag, fy fan vad jobbigt det har varit men nu satan mår jag bra nästan varje dag igen och är så galet tacksam över allt jag har.

9. apr, 2017

Har köpt in Linda igen och hon har fan lagat Adde på ett enda pass, så jag har inte förstört honom trots allt Blinkar Gick asabra i skogen idag och med tanke på hur sugigt resten av mitt privatliv är just nu var det välbehövligt. Han blev riktigt sur på mej i början när jag sa att jag bestämmer att han inte får tjafsa mot handen, men klok och snäll som han är fann han sig i det rätt omgående. Sen tyckte han jag var överpetig med att inte få kolla in precis allt som händer runtomkring men Johans ord (skrikandes) ekar fortfarande; att han inte behöver fokusera på nånting annat än vad jag säger åt honom att fokusera på. Han har sina poänger Sensei Häggberg.

Så har jag precis blivit vald till sekreterare för Gyda, hoppas jag sköter mig. Tack för förtroendet alla - alla 13 som hade tid att komma på det extra årsmötet....Cool

6. apr, 2017

Igår red jag för Johan för första gången på alldeles för länge - vi var rörande överens om det tillåmed. En period i vinter har det gått så sjukt jävla bra och då blir ju kontrasten mot senaste två eller kanske tre veckorna desto större. Adde har alltså inte töltat så jag har trott att jag förstört honom för all framtid ungefär. Att gå från typ ökad tölt (eller mellantempo kanske iallafall) till att inte lyckas berätta för hästen att det är gångarten tölt som gäller är inte direkt jävligt kul. Jag pratade med Linda innan kursen så hon är snäll och hjälper mig ett tag till, det har hon aldrig sagt att hon inte vill men jag har inte haft inkomst på några månader så jag har inte kunnat unna oss det. 

 Det ungefär första som händer på lektionen är ju att jag blir av med stigbyglarna... Säger inte att det är fel för det är precis helt rätt, men jag är ju en fegis så rädslan satt på axeln hela passet och sa elaka saker. Johan hjälpte mig så jag helt plötsligt kunde skritta på en volt igen och när det var hyfsat stabilt skulle det då töltas. Jag har valt Johan som tränare för att han är helt outstanding när det gäller att förmedla kunskap, han rider SÅ JÄVLA BRA och sist men inte minst - han är sträng och skriker när jag inte gör som det är tänkt. Jag måste nämligen ha en tränare som håller mig kort.

 Tölt. Jamen guuud så roligt att göra det inför massa människor samt en tränare jag verkligen ser upp till... Och vi töltade svajigt som fan i början, serpentiner på rakt spår typ... Det i kombination med rädslan och skammen över att känna sig sämst i världen gjorde att skitjag började grina. 43 år gammal tant sitter på världens duktigaste häst och bölar, jomen nu känner jag mig riktigt stolt. Eller om det egentligen var alla spänningar som släppte, vet inte, men det gjorde ju inte direkt att jag slutade skämmas. Men jag fullföljde passet, Linda kommmer och hjälper Addepojken tillbaka till sitt stabila jag och Johan kommer tillbaka om tre veckor och det kan fan bara bli bättre nu!