10. jun, 2015

Känslostorm

Helgen har varit - Allt, allt och hela tiden. Pendlar fortfarande mellan lycka och avgrund. Igår var det åtta månader sen jag träffade honom. Dom säger första året är värst, jag hoppas verkligen det för det är så fruktansvärt slitigt att vara så här ledsen. Om det stämmer borde det ha passerat två tredjedelar av mitt livs jobbigaste år. Fortfarande så ledsen att armarna domnar bort.

Men känner samtidigt lycka, jag och Adde börjar komma riktigt nära varann och jag känner äkta kärlek till honom. Han tävlade för första gången i sitt liv i helgen med som bäst 5,5 för tölt!!! Han kom till final i både V5 och T8 så vi valde att låta honom gå final i tölt, en elfteplacering i stenhård konkurrens och första rosetten. Det största var hur cool han var, som om han vore född på en tävlingsplats, gobiten