2. mar, 2017

Allvarligt talat, det jag är allra mest rädd för är ju att gå omkull, och idag var det dags igen!!! Helt plötsligt gav marken vika när Addepojken satte ner hoven och han stöp. Men gentleman som han är såg han till att matte satt hyfsat bekvämt genom hela vurpen och han reste sig så försiktigt att det bara var att följa med upp igen. Han verkar inte ha gjort illa sig - skönt. 

18. feb, 2017

Idag vann jag en stor seger över min jävla rädslafan. Red 7-kilometers med Malin/Lokkur och Linda/Heidur. När detta hände låg Linda först i galopp, vi i mitten i schysst snabb tölt och Malin sist med Lokkur. Plötsligt small det till i skogen snett bakom oss och Adde gjorde ett stort hopp och sen en blixtochdundergalopp. OCH JAG BLEV INTE RÄDD!!!!!!! Den som inte kämpat med obefogad ridrädsla kommer inte att förstå, men för mej är det så stort att jag vet inte vad. Satan vad häftigt. 

Känns som det finns hopp - på riktigt. Aðall från Sohlhem är ren lycka Hjärta

17. feb, 2017

Dom blir ju stora dom små liven, Midas är född 2015 så han räknas ju som 2 år nu och idag rök kulorna. Eftersom jag aldrig varit med på en kastrering var det självklart att vara med när jag nu fick, tack Malin!!!

Det var faktiskt inte så jäkla farligt, men jag vågade börja titta först när det var dags att klippa av dom, lite blod sen var det klart. Är dock inte avis på Malin och Linda som nu ska hålla efter eventuellt klegg som ska tryckas in i såret, men det fixar dom.

Har även haft förmånen att rida ut med brudarna i veckan, så sjukt jävla kul och nyttigt, har blivit lite bättre i min balans så det finns hopp även för mig.

Sen borde jag ju förstå att jag inte ska köpa LillMidas, fast jag varit med honom sen han var en liten pluttgurka, jag måste helt enkelt försöka komma ihåg att jag är en fegis och inte ska ha en unghäst - eller alltså, jag ska inte ha en unghäst igen {#smileys123.tonqueout}

11. feb, 2017

Jag är så lyckligt lottad att jag har en otroligt bra relation med Addepojkens uppfödare. Idag kom dom och hälsade på och Linda (såklart heter hon det) fick prova hans nya snabba tölt. Jag är på riktigt så jävla glad över hennes äkta lycka över hans framsteg då jag vet hur fruktansvärt svårt hon hade för att sälja honom och hur stor saknaden är efter hans mamma Perla från Agersta. Eftersom jag snott den här bilden av Linda ska jag nog sno nån på Perla så alla förstår var han fått sin skönhet ifrån.

5. jan, 2017

Mellantempo kanske för vissa, det fortaste jag töltat ever, satfläsk vad skojjigt. Tack Tony för skjutsen i Klass 1-varningen, Lotta för kursijulklapp och film, Malin för att du orkar tro på mej, Johan aka Sensei Häggberg och sist men fan inte nånstans minst Linda - världens bästa fröken.
Och alla andra men nu räcker det för jag har blivit lite stor på mig...