Den långa sega kampen

9. okt, 2014

Älskade vännen, nu ska jag leva vidare utan dej. Jävla konstigt sätt jag visade min kärlek till dej på idag.

Han är borta nu, finaste killen, Tommy var med honom hela tiden, jag kan inte ta in att han inte finns mer. Han fick äta galet mycket socker, så han hade en bra dag tror jag. Men han fattas mej, vi hade fem år, en månad och fem dagar tillsammans.

8. okt, 2014

Jag kommer alltid att älska dej, alltid
alltid

5. okt, 2014

Känns som jag sticker honom i ryggen, att jag bara ger upp. Men jag vet ju att det blir sämre och sämre. Och jag hoppas jag kan göra ett fint avslut innan det blir riktigt illa. Men kanske är det så att jag nånstans fortfarande hoppas på ett mirakel - att han vips blir bra igen. Jag hoppas jag aldrig aldrig mer blir såhär fäst vid ett djur igen, det gör bara för ont. 

29. sep, 2014

Jag tror att jag håller på att fatta ett helt fruktansvärt beslut och gråtatackerna blir bara fler och värre för varje timme som går. Jag älskar ju pånnyn, hur i hela helvete ska jag kunna klara mej utan honom??? Det enda som är tydligt är att det inte finns nån rättvisa, eller så har Mani småtråkigt och har önskat sej sin lekkamrat. Bara inte G tycker att jag sviker

27. sep, 2014

Nix

Hade det på känn, han kommer inte att äta Fenylbutazon,  inte en chans. Idag fick han en skvätt Metacam istället, för trött och ledsen att ta tag i det ännu. Så jag gör honom smärtfri med Metacam nu till att börja med