27. sep, 2014

Förtvivlan

Nu har jag grinat i snart ett och ett halvt dygn, förstår inte hur jag ska klara detta. Men sällan har ett par extra skift jobb passat så bra som nu för när jag jobbar som en tokig tänker jag inte.

Inbillade mej att han var skaplig i sina ben ikväll, han var iallafall glad - finaste.

Men jag grubblar och gråter... är det dags nu eller vill han vara med ett tag till? Han busade ju trots allt till det igår i Tierp, Hulligangrabben 

Önskar det fanns facit

Och vill tacka er alla som hjälper mej genom detta, inte minst mina småbarn BäbisBerit och Siddeluran