4. okt, 2015

Nu gör det riktigt ont

...Igen, det närmar sig årsdagen och sorgen har tagit ny fart. Jag återupplever varje dag från 2014. Idag för ett år sen satt jag domarsekreterare och visste inte att imorgon skulle jag boka tid med Lantbrukstjänst. På torsdag fem i halv tolv är han borta.

Hur är det ens möjligt att boka en sån tid? Boka. För att döda sin allra finaste vän. Boka och prata med han som ska bulta och fråga om han kan tänka sig att ta av min väns skor efter han har fallit. Jag förstår än idag inte att jag gjorde det och jag känner mej fortfarande osäker om det var rätt att göra det då. Eller så var det rätt tid för Adde stod redan och väntade på mej.

Det gör så otäckt ont, jag har dock märkt att det har börjat lätta, ja, fram till nu för nån vecka sen när det började dra ihop sig för årsdag. Till exempel behöver jag inte gå undan och grina varje torsdag 11.25 och kan ibland minnas honom med glädje. Hans namnskylt står kvar bredvid boxen, ska verkligen försöka sätta den bredvid Manis på torsdag