4. okt, 2015

...Igen, det närmar sig årsdagen och sorgen har tagit ny fart. Jag återupplever varje dag från 2014. Idag för ett år sen satt jag domarsekreterare och visste inte att imorgon skulle jag boka tid med Lantbrukstjänst. På torsdag fem i halv tolv är han borta.

Hur är det ens möjligt att boka en sån tid? Boka. För att döda sin allra finaste vän. Boka och prata med han som ska bulta och fråga om han kan tänka sig att ta av min väns skor efter han har fallit. Jag förstår än idag inte att jag gjorde det och jag känner mej fortfarande osäker om det var rätt att göra det då. Eller så var det rätt tid för Adde stod redan och väntade på mej.

Det gör så otäckt ont, jag har dock märkt att det har börjat lätta, ja, fram till nu för nån vecka sen när det började dra ihop sig för årsdag. Till exempel behöver jag inte gå undan och grina varje torsdag 11.25 och kan ibland minnas honom med glädje. Hans namnskylt står kvar bredvid boxen, ska verkligen försöka sätta den bredvid Manis på torsdag

 

7. maj, 2015

Jag har köpt gymkort, ett dyrt gymkort. Hittills har varje besök på gymmet kostat femhundra kronor. Första gången jag tränade på 22 år provade jag Easy Line, 30 sekunder maskin, ett par sekunder vila, 30 sekunder stepup, par sekunder vila, 30 sekunder maskin osv i trettio minuter. Höll på att kräkas, ville ju inte visa hur jävla dålig form jag är i... Men kul som fan var det så när träningsvärken ville ta död på mig och jag ändå ville till gymmet kläckte jag den ljusa idén att prova YinYoga. 

 

Sagt och gjort, roffade åt mig en riktigt bra plats i mitten längst fram med min stela kropp. Försökte verkligen krumelura den som fröken sa, och det var väl mitt fjäskiga sinne som tonade ner varningsklockorna när vi skulle göra Fjärilen. 

 

Här borde alla som läser googla Fjärilen innan vidare läsning, jag kan vänta för det som följer är så skämsigt att jag knappt kan säga det högt samtidigt som det är så ofantligt roligt att det vore brottsligt att inte berätta.

 

Har DU googlat Fjärilen nu?

 

Japp, det hände, DET hände, jag släppte en fis som tjöt som en häxpipare. FUIIIIIIIIIIIIIIIIIIII. Om jag tror att nån hörde? Näe, inte om hela gruppen var stendöv. Så, YinYoga är inte min grej, det var skönt - ja kanske lite för skönt - för kroppen, men tror fan inte jag vågar ...

9. apr, 2015

Ja, jag börjar nästan våga hoppas på det nu. Idag är det torsdag den nionde april, sex månader, 26 veckor han lämnade mej. Jag gråter inte varje dag längre och igår var första ridturen jag tyckte var rolig på alltså över ett halvår, att hästeri överhuvudtaget var roligt sen jag hade Geysir. Självklart har jag innerst inne vetat att dagen skulle komma, men att det skulle ta såhär lång tid var ju tur att jag inte visste.

Så, nu hoppas jag att helvetestiden är över och att dom ljusa minnena kan få komma fram.

Återigen, tack jordens finaste häst, AddePadde för att du orkar vänta på mej, nu jävlar kör vi!!!

23. mar, 2015

Det går absolut mycket bättre nu, tänkte inte ens på honom på mina första två dagar på mässen. Men minsta lilla gör att avgrunden öppnar sej igen, hur länge ska jag vara ett vrak? Det har ju snart gått sex månader liksom 

26. jan, 2015

Då och då kommenterar människor min tatuering, på min högra arm sitter Johnny. Alla tycker såklart han är fin. Han var en mycket speciell fågelpojke och han fattas oss. Men kan det vara som jag plötsligt fick en aha-upplevelse?  Johnny skickade Geysir och Geysir skickade Sid? Dom tre individer som tar den där speciella platsen i hjärtat? Jag vet inte, men nånstans tror jag faktiskt det